Veckans mysterium presenteras av mySafety

För några dagar sedan fick jag ett SMS från mySafety att ”mina nycklar” var på väg via rekommenderat brev. Jag tänkte inte så mycket mer på det, eftersom jag precis hade fått ett kärvande lås till lägenheten bytt. Antog att det var Svenska Bostäder som gjort nån miss, för jag fick ju nycklar av killen som bytte låset.

Idag fick jag och min sambo varsin avi för rekommenderat brev från mySafety. När jag hämtade mitt så var det en, för mig helt okänd, nyckelknippa i paketet.

Jag har en bricka från SpärrService på min nyckelknippa. Fick den i augusti förra året. Det var gratis i sex månader, men jag förlängde inte tjänsten när den gick ut.

Siffrorna på min och den okända nyckelknippans brickor är nästan samma: XXXXX50 och XXXXX30. Man får anta att någon människa (eller maskin) läst fel på brickan.

Frågorna hopar sig dock.
Hur kan ett sånt här misstag få ske för en sådan här tjänst?
Varför får jag en knippa utskickad även fast jag inte betalar för tjänsten?
Vad är det i min sambos rekommenderade brev?

Tack för ett spännande mysterium, mySafety!

Google Apps-konto blev Google-konto

För någon vecka sedan blev mitt Google Apps-konto ett fullvärdigt Google-konto, vilket gjorde att en del problem uppstod.

Google Apps har fram till nu varit en rätt instängd historia, med interna Docs och Sites, osv. Jag har därför haft Docs,Reader och Analytics på mitt vanliga Google-konto, medans mitt Apps-konto har fått agera personlig mail och kalender.

Man har fram till nu kunnat vara inloggad på båda utan problem, men nu när man går till Reader som inloggad i Apps så får man en helt tom RSS-läsare som uppmanar en till att lägga till flöden. Samma med Analytics, där kommer jag till Sign Up-sidan.

Lösningen tills jag har migrerat de tjänster jag vill använda på Apps-kontot blir att logga in och ut ur de olika kontona, vilket inte är så smidigt.

(Ett annat alternativ är att gå över till Google-kontot, men jag gillar att ha min egen domän. Särskilt nu när den faktiskt är ett fullvärdigt Google-konto.)

Någon som har sett till något bra sätt att flytta över tjänsterna?

Skrillex på Nalen

Hur får man ett gäng medelålders utvecklare att dansa? Man ställer dem på scenen bakom Skrillex!

Magnus, min kompanjon i det just nu lätt sovande bandet Tiny, driver Sonic Charge som utvecklar grymma trummaskiner och växtsynthar. Skrillex är kund till honom och ville gärna träffas innan spelningen på Nalen i lördags. Jag och några vänner från XLN Audio hängde gärna på.

Efter lite förvirring med gästlistan och vilket hotell vi skulle ses på så ordnade sig allt och vi träffade Skrillex, Porter Robinson och turnéledar-Robert och hängde med dem i logen i två timmar innan Skrillex gick på.

Det blev mycket öl, skratt och musiknörderi. Vi fick höra nytt och osläppt material och fick en liten miniworkshop av Skrillex om hur han gör musik.

Vid ett tillfälle smög vi upp på en liten minibalkong och kollade in Porter Robinson som spelade innan. Skrillex försökte gömma sig så gott det gick, men någon såg honom och vrålet från publiken överröstade stackars Porter.

När det började bli dags för spelning tyckte plötsligt Skrillex att vi minsann skulle med upp på scenen under konserten. Det var bara att haka på, för den goda konstens skull. Lite klassisk svensk tvekan först, men sen var det bara att röja på under hela spelningen. Och vilket röj det blev, både från ett fullsatt Nalen och från oss på scenen!

Skrillex och hans crew var fantastiskt gästvänliga, snälla och roliga. Tack för en grym kväll!

IPadpappa

”Ta med Minea och iPaden, jag skickar en fotograf!”

Min kompis Ulrika, journalist på Metro, ringde mig och frågade om jag ville vara iPadpappa i en liten artikel i Metro. Det lät kul, så vi snackade lite och gjorde upp tid för fotografering.

Artikeln på metro.se

Nu brukar jag ju faktiskt inte sitta i gräset med dottern och iPaden i knät, men det är väl lite svårt att illustrera artikeln på annat sätt. Oftast blir det som nu, dottern sovandes i barnvagnen och jag sittandes vid bordet på vår gård i Kärrtorp. (Jag har varit vid Nytorget en gång under min föräldraledighet. :-)

Saken med iPaden är ju att den faktiskt är ett ypperligt verktyg för att fånga upp idéer av olika slag. Som nu, när jag skriver det här. Eller om jag vill testa en musikidé, eller att mixa ihop två låtar från helt olika genres, eller att rita upp en webbplatsidé med några enkla streck.

Oj, nu vaknade hon. Tiden är ute, dags att bara vara pappa!

Intervjuad på P3 Nyheter

I fredags fick jag ett mail av en journalist på P3, angående mitt blogginlägg om clickjackandet på Facebook. Vi pratade en stund och spelade in en liten intervju.

Det hela utmynnade i ett, i mina ögon, lite smått förvirrande inslag i P3 Nyheter, som man kan läsa och lyssna på här.

Cen Rolfsson påstår att man genom att klicka på ett foto i Facebook så ”kapar den ditt konto och kommer åt information till mejl och så vidare”. Det ställer jag mig rätt tveksam till. I en kommentar till artikeln så tillägger han att man kan säkra sig mot detta genom att köra Facebook på HTTPS. Återigen är jag tveksam. Dåligheterna händer ju utanför Facebook.

En möjlighet som jag kan tänka mig för att verkligen sätta sig i klistret och få sin dator kapad, är att man från sidan man landar på (utanför Facebook) tankar ner och kör något program på sin dator. Detta ska sedan slinka förbi en eventuell viruskontroll och de varningsmeddelanden som kan komma upp. Detta är ganska långt från att bara klicka på en bild i Facebook.

Själv uttrycker jag mig lite konstigt när jag säger ”Då ser man det här videoklippet, klickar på det, och då får man en ”like”, för att alla dina kompisar ser att du gillar den här sidan.”. Vad jag menar är naturligtvis att ”…SÅ att alla dina kompisar ser att du gillar den här sidan.”.

Tycker det är lite underligt att Jan Fredriksson på Facebook inte vet vad ”syftet med attackerna” är. För mig är det rätt solklart att det handlar om det tre F:en. Fun, Fame and Fortune.

Stay safe, mmkay?

(PS. Jag är ingen expert på detta, och det kan mycket väl vara så att jag pratar i nattmössan. I så fall tar jag tillbaka allt och hävdar motsatsen. DS.)

Clickjackandet på Facebook

Under gårdagen ökade två ”virus” på Facebook lavinartat. Delvis blossade den gamla ”Se det här roliga/hemska klippet”-länken upp, och delvis så dök en variant av ”Se vem som besöker din profil” upp, där massor av vänner blev taggade i en bild. Den senare försvann rätt snabbt verkar det som, men klipp-länken fortsätter spridas idag. Framförallt då varianten ”Never scare a black man”.

Det som händer är följande. När man klickar på länken så kommer man till en sida, som eftersom du är inloggad på Facebook, kan lägga en Like på sidan genom Javascript. Detta sker antingen direkt när du öppnar sidan, eller när du försöker titta på klippet.

Om du klickar ”Like” på aktiviteten på Facebook så gillar även du länken, och så sprids den vidare.

Om man är lite vaksam så ser man snabbt att det är något man inte ska klicka på. Det är inte ett Youtube-klipp, utan en länk som offret har gillat. Det är oftast någonting chockerande, som ska locka till klick.

Har man råkat ut för det så är det bara att gå in på sin egen profil, leta upp posten, klicka på det lilla X:et uppe till höger och klicka på ”Remove post and unlike”.

Om man är så väldigt nyfiken på klippet så kan man söka på titeln på youtube istället.

(Uppdatering: Jag intervjuades av P3 Nyheter angående det här inlägget.)

Kläderna på igen, och lite bildpynt

Igår var det CSS Naked Day, men idag åker CSS:en och kläderna på igen.

Passar på att testa lorempixum, en lösning för temporärbilder. Bra när man kodar HTML och behöver något att fylla bildutrymmet med.

Här är en slumpartad abstrakt bild (http://lorempixum.com/548/200/abstract/):

Och kanske något ur kategorin ”mat”, aktuellt för mig just nu (http://lorempixum.com/548/200/food/):

Bäst när man jobbar med design för en webbplats är ju naturligtvis det faktiska innehållet, men har man inte det så är det här en bra lösning.

En helt vanlig vecka i Tim Ferriss-land

Imorse började jag dagen med en enorm frukost med varm choklad, mackor med honung och ost, juice och några chokladbitar (hoppsan). Efter en rätt normal lunch (Efter en Nogger till mellanmål) blev det fika på Andys Lekland, vilket innebär en jättecookie och en sjukt söt Chai Latte. Och en chokladboll. Till middag blev det vegofärs med en gräddig lök och tomatsås, och ris. Tog om två gånger. Med extra sås. Och så en GB Sandwich till efterrätt. Och så lite majschips nu mot kvällen.

Jag testar en diet.

Det här är fuskdagen. Resten av veckan har jag inte ätit något som innehåller mjöl, potatis, ris eller mjölk. Eller något annat ”vitt”. Har istället ersatt det med bönor av olika sorter, och mycket grönsaker. Slow-carb.

Dieten kommer från Tim Ferriss bok The 4-Hour Body. Sex dagars strikt mathållning, och en dag där man får, och ska, frossa loss hur mycket man vill.

Jag har väl inte rent fysiskt ett stort behov av en diet, förutom ett ungefärligt mountainbike-däck som ligger lite trivsamt runt magen. En rätt standard webbmage, helt enkelt. Jag tyckte det kunde vara kul att testa, om inte annat för att tvinga in lite bättre matvanor. Det är väldigt lätt att gå och småäta och ”slarva” med maten, särskilt när man är föräldraledig.

Den största skillnaden under den första ”strikta” perioden har varit mättnadskänslan. Jag har knappt varit hungrig innan det har varit dags för lunch eller middag. Har haft noll fysisk lust att småäta mellan måltiderna. Psykiskt sitter det lite där, men det övervinner man lätt, bara att se fram emot lördagen.

Tänkte testa en månad till att börja med. Tim Ferriss utlovar minus 9 kg på 30 dagar, får väl se hur det blir med det.